Enbart i Sverige används runt tjugo olika behandlingsmetoder mot olika typer av missbruk och tvångsbeteende. Förutom Minnesotamodellen finns ett flertal andra behandlingsmetoder att tillgå. Några exempel är “psykodynamisk insiktsterapi”, “kognitiv beteendeterapi”, “socialpedagogisk ansvarsmodell”, “biofeedback” och “transaktionsanalys”.

Psykodynamisk insiktsterapi

Målet med psykodynamisk insiktsterapi är att medvetandegöra förväntningar, främst i relationer, som kan ge upphov till hjälplöshets-, hopplöshets- och ringhetskänslor.

Den här formen av terapi tycks lämpa sig för patienter med kroniskt låg självkänsla och långdragna återkommande relationsproblem samt när det finns ett distinkt barndomstrauma. God introspektiv förmåga och uthållighet i relationer är ett plus.

Terapin belyser orimligt uppförstorade fantasier om att bli övergiven, tankar med innebörd att om patienten hävdar sin rätt eller ställer krav så blir han lämnad och går under. Vidare påvisas patientens tendens att känna skuld och se sig som hopplöst och ohjälpligt fel. Terapeuten påvisar hur aggression riktas bort från rimliga objekt för att i stället riktas mot patienten själv. Vid längre behandlingar belyses mönstrens grund i barndomsupplevelser. Terapeuten väljer så tidigt som möjligt fokus på ett specifikt konflikttema.

Kognitiv beteendeterapi

Kognitiv beteendeterapi hör hemma under avdelningen naturvetenskapligt inriktad psykologi. Arbetet sker på en intellektuell nivå och försöker hjälpa patienten att bli medveten om sina tankefel. När dessa är identifierade ska de ändras samt belönas och eventuellt bestraffas. Beteende är nyckelordet.

Inom kognitiv terapi utgår man från att vårt sätt att uppfatta verkligheten bestäms av tidigt införlivade kognitiva strukturer, som utgör en sorts filter för vår upplevelse, och bestämmer vårt sätt att bearbeta, tolka och lagra stimuli, såväl från omvärlden som från vår inre miljö. Man bygger på patientens starka sidor, försöker stärka de svagare och finna ändamålsenliga sätt att hantera dennes svårigheter. Genom att träna och successivt öka svårighetsgraden kan patienten klara situationer den tidigare inte klarat. Människor med svåra depressioner, fobier, panikångest, tvångsbeteenden, autism och ätstörningar vars liv i övrigt fungerar tillfredställande har särskilt utbyte av denna terapiform. Man kan tala om en slags omprogrammering, en ny uppfostran.

Avsiktligt avstår terapeuten från att gå in i omedvetna känslor och fantasier eller att betrakta livshistorien på ett djupare plan. Relationen till terapeuten är instrumentell. Målsättningen är klar och väldefinierad och ändras inte vartefter.

Biofeedback

Biofeedback är en metod för att mäta och återföra information om en persons olika normalt icke viljestyrda kroppsliga funktioner. Utifrån denna information kan personen lära sig att viljemässigt påverka dessa kroppsprocesser. Biofeedback handlar således om att bli medveten om sina kroppsfunktioner och att lära sig styra dem. Det är möjligt att viljemässigt förändra funktioner som normalt inte är viljestyrda och biofeedback är en metod för att underlätta inlärning av just denna färdighet.

En person ges omedelbar och fortlöpande information om egna kroppsfunktioner såsom blodtryck, temperatur, muskelspänningar och hjärnvågor. Dessa kroppsreaktioner mäts och delges personen genom en grafisk bild på ett mätinstrument, en ljud- eller ljussignal. Med utgångspunkt från dessa informationer försöker personen att viljemässigt påverka och förändra dessa processer i önskvärd riktning. Huruvida det lyckas eller inte, visar sig omedelbart med hjälp av mätinstrument.

Träning med biofeedback används vid problem med spänningshuvudvärk, oregelbunden hjärtverksamhet, epilepsi, rehabilitering av muskler, självkontroll med mera. Generellt går att säga att biofeedback fungerar som bäst med problem som på ett eller annat sätt är stressrelaterade.

Vad det gäller behandling av drogberoende används biofeedback ofta för att behandla missbruk av centralstimulantia som amfetamin samt även cannabis. Dessa droger är lämpliga kandidater eftersom det inte finns något substitionsläkemedel att ge som för andra typer av droger som opiater. Behandlingen för dessa patienter är biofeedback i form av rena urinprover och stödjande- och motiverande samtal.